Varthän yrkesutbildning i Finland?

20.08.2015

I samband med strategimöte för styrelserna för AMKE, SAJO och Vux rektorerna dryftades framtidens yrkesutbildning i Finland. En utmaning som heter duga. Framtidsutsikterna bör ses ur olika tidsperspektiv och även ur olika synvinklar rent innehållsmässigt.

Tar vi först tidsaspekten har vi en tid av ”vad gör vi nu?” den tiden gäller tills vi vet hur den utlovade förnyade lagstiftningen för yrkesutbildningen på andra stadiet blir. Det vi vet är att pengarna med största sannolikhet minskar och att vi inledningsvis ska förverkliga yrkesutbildningen utgående från den lagstiftning vi har idag. För att tala klarspråk är det för yrkesutbildarna synnerligen besvärligt att bygga upp en verksamhet med så oklara mål som vi nu har. Något mera framförhållning hade jag nog förväntat mej eftersom vi talar om en verksamhet som inte ändras över en natt.

Istället för att beklaga sig över den minskande finansieringen måste vi nu tänka på ett nytt sätt, på alla nivåer och inom alla instanser. Jag uppskattar att nya regeringen tydligt lyft upp minskandet av normerna, jag hoppas att modet räcker för att också verkställa målsättningen. För att få en dynamisk utveckling av yrkesutbildningen bör den statliga normstyrningen och de statliga kontrollapparaterna genomgå en förnyelseprocess för att motsvara den omvärld vi lever och verkar i idag och framför allt imorgon. Den organisation jag leder har omfattande verksamhet i Vasaregionens energikluster, vi behöver ha möjligheter att verka utgående från de behov som finns i denna region. Inom energiklustret omsätts årligen 4,4 miljarder euro varav 80% går på export. Som ett resultat av detta har vi en region som i särklass har störst industriproduktion per invånare i landet och den största tillväxten av arbetsplatser inom industrin i då de 25 största städerna jämförts. En sådan regions utvecklingsbehov är helt annan än i regioner där arbetsplatserna minskar.

Jag läste häromdagen en intervju med tidigare finansminister Viinanen som i vassa ordalag kritiserade samhället av idag. Han sa att en orsak till Finlands dåliga ekonomiska tillväxt är att våra produkter och tjänster inte efterfrågas på världsmarknaden så som tidigare. Han tycker att vi inte har hängt med i utvecklingen så som vi tidigare gjort. Ja, han har ju rätt. Inte kan vi skylla på kunderna då våra varor inte har åtgång. Skulle fler regioner ha den utveckling som Österbotten idag visar hade kanske landets ekonomiska läge varit ett annat.

Efter att jag funderat på Viinanens uttalande och de utmaningar vi står inför kommer onekligen en tanke om vi själva via den kontroll- och styrapparat som byggts upp i samhället redan tidigt i utbildningen kväst utvecklings- och entreprenörstalangerna. Inte har det väl blivit så att vi uppskattar byråkrati högre än entreprenörskap? En god utbildning för arbets- och näringslivets behov är ju inte avhängig om vi har jämställdhetsplanen och instruktionerna uppdaterade till punkt och pricka, en god bildning fås i varierande undervisningsmiljöer för individen och i samklang med närmiljön. I själva lärprocessen måste vi framöver ännu mera utgå från egna lärandet. Visst - åtminstone jag tycker det är mycket bekvämare att sätta sig i bänken och lyssna på de som talar istället för att själv tvingas engagera mej men faktum är att slutresultatet på arbetet är helt annat om man från början själv är aktiv.

Sammanfattningsvis ställer jag mej frågan - hur ska vi inom yrkesutbildningen främja företagande och kreativa idéer, till nytta för samhället och dess befolkning? Jag tror att vi som upprätthållare av yrkesutbildning, förutom mindre byråkrati, ännu mera behöver ha förmåga att känna igen och reagera på kundernas behov för att snabbt kunna anpassa produktionen till dessa behov. Kanske till och med före behovet klart uttalats. Eftersom Finland är ett land med olika behov kan inte samma modell implementeras överallt, ramarna ska vara lika för alla men innehållet kan variera. Vi måste också utveckla de metoder som möjliggör att även Pelle och Stina som bor långt ifrån stadskärnan har möjlighet att åtminstone delvis studera till sitt drömyrke på hemorten. 

Takaisin